Lindansaren

Det var inte meningen att jag skulle
stå här med händerna slappt hängande
vid sidorna och se dum ut.
Det var inte meningen att tappa mina
papperslappar och ställa skorna.

Jag trodde jag var vaccinerad.

Jag går och lägger mig igen.
Med Boye*

Ja visst gör det ont*

Som en suck i tysta rum,
går min kärlek
dig förbi.

Sluter ögat, munnen stum!
Aldrig nånsin,
inget vi.

Forts.

Juliana Valeriana
hittades i tid.
Låg i blod och tårar
med rakbladet bredvid.

Juliana Valeriana
tvingades till vård.
Alltjämt utan längtan
till en värld så hård.

Man sa att Juliana
borde vara glad:
räddats ifrån döden!
Men räddats till vad?


ff.

Juliana Valeriana
bodde med sin mor,
skar sig i mörkret
och slogs med sin bror.

Juliana Valeriana
sökte efter svar,
sökte efter kärlek
och sökte sin far.

Juliana Valeriana
flydde allas väl,
gav upp alla mål
och tog så ett farväl.

ff.

Då, 2005, fick jag en steg-räknare.
Man går mycket.

Nu, 2006, önskar jag mig en steg-riktare.
Jag ska tala om var jag hamnar.

Mannen i sandaler sa ^hej igår.
Han sökte min blick och vågade!

TRIUMFerande gick jag vidare och smälte snön
för Mannen i sandaler. 

                                                ♥